disighet

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av disighet  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ disighet disigheten
Genitiv disighets disighetens

disighet u

  1. det att vara disig
    Se även tesaurus: Dunkel, Ovisshet