Anita Gradin

svensk journalist, politiker och diplomat

Anita Ingegerd Gradin, född 12 augusti 1933 i Hörnefors församling i Västerbottens län,[12] död 23 maj 2022 i Sankt Görans distrikt i Stockholm,[13] var en svensk journalist, socialdemokratisk politiker och diplomat. Hon var statsråd 1982–1991 och Sveriges första ledamot av Europeiska kommissionen 1995–1999.

Anita Gradin
Anita Gradin 1996.
Född12 augusti 1933
Hörnefors församling i Västerbottens län, Sverige
Död23 maj 2022 (88 år)
Sankt Görans distrikt i Stockholm, Sverige
Medborgare iSverige
SysselsättningPolitiker[1][2], journalist[1][2]
Befattning
Andrakammarledamot, Stockholms kommuns valkrets (1969–1970)[2]
Ledamot av Sveriges riksdag
1971–1973 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Stockholms kommuns valkrets (1971–1974)[3]
Suppleant i Europarådets parlamentariska församling (1973–1982)[4]
Ledamot av Sveriges riksdag
1974–1976 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Stockholms kommuns valkrets (1974–1976)[5]
Ledamot av Sveriges riksdag
1976–1979 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Stockholms kommuns valkrets (1976–1979)[6]
Ledamot av Sveriges riksdag
1979–1982 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Stockholms kommuns valkrets (1979–1982)[6]
Ledamot av Europarådets parlamentariska församling (1982–1982)[4]
Ledamot av Sveriges riksdag
1982–1985 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Stockholms kommuns valkrets (1982–1982)[7][8]
Sveriges invandrarminister
Regeringen Palme II och Regeringen Carlsson I (1982–1986)
Sveriges jämställdhetsminister
Regeringen Palme II och Regeringen Carlsson I (1982–1986)[2]
Ledamot av Sveriges riksdag
1985–1988 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Stockholms kommuns valkrets (1985–1985)[9]
Sveriges utrikeshandelsminister
Regeringen Carlsson I och Regeringen Carlsson II (1986–1991)
Ledamot av Sveriges riksdag
1988–1991 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Stockholms kommuns valkrets (1988–1988)[10][11]
Ledamot av Sveriges riksdag
1991–1994 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Stockholms kommuns valkrets (1991–1992)[10]
Sveriges ambassadör i Österrike (1992–1994)
Europeisk kommissionär för rättsliga frågor (1995–1999)
EU-kommissionär för inrikes frågor (1995–1999)
Politiskt parti
Socialdemokraterna[2]
Utmärkelser
Stort hederstecken i guld med band av Österrikiska republikens förtjänstorden (1994)
Hedersdoktor vid Umeå universitet
Redigera Wikidata

Biografi

redigera

Gradin föddes i Hörnefors i Västerbotten och var dotter till pappersarbetaren Ossian Gradin (1910–1986) och Alfhild Gradin (1913–1984), född Englund. Gradin var gift med överstelöjtnant Bertil Kersfelt.[14] Hon tog realexamen 1950, studerade vid LO-skolan 1953, vid Brittisk-Nordiska folkhögskolan 1954, vid Nordiska folkhögskolan i Genève 1958 och blev socionom i Stockholm 1960. Hon var journalist vid Västerbottens Folkblad 1950–1952, anställd vid Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet 1952–1955, journalist på Arbetarbladet i Gävle 1955–1958 och vid TCO-tidningen 1960–1963. Gradin var anställd vid socialvårdens planeringskommitté i Stockholm som sekreterare vid stadskollegiets kommitté för kvinnofrågor 1963–1967, var departementssekreterare vid statsrådsberedningen från 1967, ledamot av skolöverstyrelsens pedagogiska nämnd 1971–1981, av nämnden för internationella hälso- och socialvårdsärenden 1972–1978, ordförande i nämnden för internationella adoptionsfrågor 1973–1979 och ledamot av expertgruppen för invandringsforskning från 1982.

Gradin var ledamot i 1974 års semesterkommitté 1974–1975, av forskarutbildningsutredningen 1974–1977, av delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor 1975–1976, av forskningssamverkanskommittén 1978–1981 och av 1980 års abortkommitté 1980–1982. Hon var sakkunnig i hotell- och restaurangutredningen 1974–1978, ledamot av 1975 års affärskommitté 1975–1977, ordförande i Sveriges socionomförbund 1976–1981 samt styrelseledamot i Stockholms arbetarekommun 1968–1982. Hon var ordförande i Stockholms stads socialdemokratiska kvinnodistrikt 1968–1982 och vice ordförande i kvinnoförbundet från 1975. Gradin var ledamot av stadsfullmäktige i Stockholm 1966–1968 samt ledamot av folktandvårdsstyrelsen/tandvårdsnämnden 1966–1976. Anita Gradin utnämndes 1997 till hedersmedborgare i sin hemkommun Umeå.

EU-kommissionär

redigera

I samband med att Sverige blev medlem i Europeiska unionen 1995 utnämndes Gradin till Sveriges första ledamot av Europeiska kommissionen under dess ordförande Jacques Santer. Hon ansvarade för invandring, rättsliga och inrikes frågor, förbindelser med Europeiska ombudsmannen, ekonomisk styrning och kontroll samt bedrägeribekämpning. Hon hamnade i fokus sedan bedrägeribekämpningen visat sig vara eftersatt och flera kommissionärer, framför allt Édith Cresson, anklagades för korruption. I mars 1999 tvingades hela Santer-kommissionen att avgå och ersattes av en interimskommission under ledning av Manuel Marín. Gradin ingick även i Marín-kommissionen och avgick slutligen i november 1999 då Prodi-kommissionen tillträdde. Under sin tid i EU-kommissionen bidrog Gradin bland annat till lagstiftning om jämställdhet, ökad öppenhet och kriminalisering av sexslavhandel (trafficking).

Befattningar

redigera

Utmärkelser

redigera

Bibliografi (urval)

redigera
  • Lagstadgad lycka? En bok om lag, samhälle och äktenskap (1971)
  • Vårdkunskap: Socialmedicin (1972)
  • Från bruket till Bryssel: minnen från ett politiskt liv (2009)
  • Klingvall och Ström (red): Från Myrdal till Lindh. Svenska diplomatprofiler. (2010)

Referenser

redigera
  1. ^ [a b] läs online, ec.europa.eu .[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 1, 1985, s. 91, Svenskt porträttarkiv: sj9PGLAlnmUAAAAAABfNhA, läst: 26 januari 2022.[källa från Wikidata]
  3. ^ Riksdagens protokoll 1971:1, läs online, läst: 1 juli 2020.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Members A-Z since 1949, Europarådets parlamentariska församling, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ Riksdagens protokoll 1974:1, läs online, läst: 1 juli 2020.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b] Riksdagens protokoll 1976/77:1, läs online, läst: 1 juli 2020.[källa från Wikidata]
  7. ^ Riksdagens protokoll 1982/83:1, läs online, läst: 1 juli 2020.[källa från Wikidata]
  8. ^ Riksdagens protokoll 1982/83:7, 31 december 1982, läs online, läs online och läs online, läst: 6 december 2021.[källa från Wikidata]
  9. ^ Riksdagens protokoll 1985/86:1, 31 december 1985, läs online, läs online och läs online, läst: 3 december 2021.[källa från Wikidata]
  10. ^ [a b] Riksdagens person-id: 0905188835300, läst: 2 juli 2020.[källa från Wikidata]
  11. ^ Riksdagens protokoll 1988/89:1, 31 december 1988, läs online, läs online och läs online, läst: 17 november 2021.[källa från Wikidata]
  12. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2011).
  13. ^ Sveriges dödbok 1815–2022, Version 9.01, Sveriges Släktforskarförbund: Gradin, Anita Ingegerd
  14. ^ Vem är det : Svensk biografisk handbok 1999, red. Elisabeth Gafvelin, Kunskapsförlaget P. A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1998 ISBN 91-1-300536-7 ISSN 0347-3341 s. 376

Tryckta källor

redigera
  • Fakta om folkvalda: Riksdagen 1985–1988, utgiven av Riksdagens förvaltningskontor, Stockholm 1986 ISSN 0283-4251 s. 105

Webbkällor

redigera

Externa länkar

redigera
Politiska uppdrag
Företräddes av
Karin Andersson
 Invandrar- och jämställdhetsminister
1982 – 1986
Efterträddes av
Georg Andersson
Företräddes av
Mats Hellström
 Utrikeshandelsminister
1986 – 1991
Efterträddes av
Ulf Dinkelspiel
Sveriges riksdag
Företräddes av
Hadar Cars
 Näringsutskottes vice ordförande
1991 – 1992
Efterträddes av
Birgitta Johansson
Ämbetstitlar
Ny titel  EU-kommissionär med ansvar
för rättsliga och inrikes frågor

1995 – 1999
Efterträddes av
António Vitorino
 EU-kommissionär från Sverige
1995 – 1999
Efterträddes av
Margot Wallström