Hoppa till innehållet

Ispetrell

Från Wikipedia
Ispetrell
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningStormfåglar
Procellariiformes
FamiljLiror
Procellariidae
SläktePagodroma
Bonaparte, 1856
ArtIspetrell
P. nivea
Vetenskapligt namn
§ Pagodroma nivea
Auktor(J. R. Forster, 1777)
Utbredning
Synonymer

Vetenskapliga:

Trivialnamn:

  • Snölira
  • Isstormfågel

Ispetrell[2] (Pagodroma nivea)[3] är en havsfågel som förekommer kring Antarktis. Den placeras som ensam art i sitt släkte Pagodroma i familjen liror och ordningen stormfåglar.[4]

Utbredning och underarter

[redigera | redigera wikitext]

Ispetrellen häckar på den antarktiska kontinenten och på några närbelägna öar. Den är en av endast tre fågelarter som uteslutande häckar i Antarktis (de övriga två är sydpolslabb och kejsarpingvin) och arten är en av karaktärsfåglarna för kontinenten.

Arten delas upp i två underarter med följande utbredning:[4]

Taxonet confusa ges ibland egen artstatus men enligt Marchant & Higgins (1991) förekommer en mycket stor hybridiseringszon mellan dessa båda taxa.[5]

Fågeln tillhör en liten grupp i familjen liror som omfattar två arter stormfåglar i Fulmarus, två arter jättestormfåglar (Macronectes) samt de monotypiska arterna brokpetrell (Daption capense) och antarktispetrell (Thalassoica antarctica)

Ispetrellen mäter cirka 30–35 centimeter[3] och har ett vingspann på mellan 76 och 79 centimeter. Fjäderdräkten är helt vit, näbben och irisen svarta och fötterna blågrå.

Ispetrellen häckar i klippskrevor, ibland över 100 km från kustlinjen på berg som sticker upp ur inlandsisen.[3] Ispetrellen och de andra två antarktiska arterna, antarktispetrell och sydpolslabb, har observerats häcka i bergsområden på uppemot 80° sydlig bredd. Den äter mest mindre kräftdjur men tar också en del fisk och kan äta av kadaver.[3] Petrellerna flyger långa sträckor till havs för att finna föda, medan den opportunistiska sydpolslabben (jordens sydligaste rovdjur) livnär sig på petrellerna och deras ägg.[6]

Ispetrellen och människan

[redigera | redigera wikitext]

Fågeln kallades förr även snölira och isstormfågel.[7]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till fyra miljoner individer.[1]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2016 Pagodroma nivea Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b c d] "ispetrell". NE.se. Läst 24 oktober 2013.
  4. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  5. ^ Marchant & Higgins (1991) Handbook of Australian, New Zealand & Antarctic Birds. Vol.1
  6. ^ Brook, D./Beck. J.R. "Antarctic petrels, snow petrels and south polar skuas breeding in the Theron Mountains". Arkiverad 29 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine. i British Antartic Survey Bulletin. Läst 24 oktober 2013. (engelska)
  7. ^ Alfred Brehm (1926) Djurens liv. Fåglarna. 4:e fullständigt omarbetade & utökade upplagan, Stockholm, vol.9, sid:458
  • Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]